About us

Marita

MARITA JOHNSSON
As so many others I brushed my dog and put the wool in a bag. One could perhaps do something with it? Or in worst case give it to the wild birds in spring for material to their nest building. But the bags with wool continued to increase in number. In the end I had to choose – do something with it for real or throw it away.

I contacted Slöjdhuset in Uddevalla where there was a lady who was happy to teach me how to spin yarn. I gathered some friends and we did a one day class. After that it was just to get going. Spinning wheel and carding combs was purhased. I was ready to throw the spinning wheel out the window enough times before I got the hang of the technique. But when I did understand how to spin it got easy.

I understand this craft is not for everybody. But I know many dog owners would like to have yarn from their own dog. We are very willing to help. In this way you can turn the annoyance of shed dog hair all over the house into brushing a little more often to gather the wool and get it made into a wonderful yarn that you can make nice items of. Why not knit a dogpullover to warm a dog friend with less amount of coat?

Som så många andra så borstade jag min hund och lade ullen i en påse. Man skulle kanske kunna göra något av det? Eller i värsta fall sätta ut det till vildfåglarna på våren så att de kunde bygga bo med det. Men kassarna med ull blev allt fler och fler. Och till slut var det bara att välja – att verkligen göra något av det, eller att slänga.

Jag tog kontakt med Slöjdhuset i Uddevalla där det fanns en kvinna som mer än gärna skulle hjälpa mig med kunskapen om hur man spinner garn. Jag samlade ihop en liten skara och vi gick på en endagarskurs. Sedan var det bara att köra igång. Spinnrock och kardor införskaffades raskt. Många gånger vart jag på väg att slänga ut spinnrocken genom fönstret innan jag fick kläm på tekniken. När jag väl kom på hur man gör så var det enkelt.

Jag förstår ju att alla inte har intresse för att lära sig spinna garn. Men jag vet att det finns många hundägare som vill ha garn av den egna hunden. Vi hjälper mer än gärna till…. På så sätt kan man vända irritationen över hundull i hela huset till att man kan borsta ur lite oftare och samla den till att bli ett underbart garn som man kan göra fina plagg av. Eller varför inte sticka ett hundtäcke att värma en hundkompis som inte är så lyckligt lottad när det gäller mängden päls.

LOTTE LEKHOLM

I have saved wool from my Akitas since I was a child as I have always dreamt of getting it spun so that I could knit it. Then my hands were ruined and I no longer could knit. Also, noone had been willing to spin the Akita yarn without mixing it with sheep wool. Despite this I could not get rid of the wool – or the dream.

When Marita taught me to spin my hands, in so many situations severely handikapped, turned out to be an asset, particularily with the less flexible dog wool. Nowadays I can spin yarn of almost any kind of wool or fiber, but to this day I still prefer to work with the pure Akita wool.

Jag har sparat ull från mina akitor sedan jag var barn eftersom jag alltid har drömt om att få det spunnet så att jag kunde sticka av det. Så förstördes mina händer och jag kunde inte längre sticka. Ingen jag frågade var heller villig att spinna akitaullen utan att blanda ut den med fårull. Trots det kunde jag inte göra mig av med ullen – eller drömmen.

När Marita lärde mig att spinna visade det sig att mina händers handikapp i andra sammanhang är en tillgång vid spinnrocken – speciellt just när det gäller den korta lite osmidiga hundullen. Jag kan numera spinna garn av många olika sorters ull, men fortfarande går ingenting upp emot den rena akitaullen.